Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål M 971-24 prövat om en fastighetsägare är betalningsskyldig för brukningsavgifter avseende spillvatten under en period då vattnet till fastigheten varit avstängt.
Frågan i målet är om fastighetsägaren ska betala fast avgift och schabloniserad förbrukningsavgift för spillvatten avseende en fastighet i Lindesbergs kommun under perioden 1 mars 2021 till 31 augusti 2022. Bakgrunden är att fastigheten ligger inom verksamhetsområde för vatten och spillvatten och att va-huvudmannen upprättat en förbindelsepunkt samt underrättat fastighetsägaren om dess läge. Vattentillförseln till fastigheten har varit avstängd sedan i vart fall 2005. Fastighetsägaren har under den aktuella perioden debiterats för spillvatten genom en fast avgift och en schabloniserad förbrukningsavgift baserad på en antagen förbrukning om 150 m³. Mark- och miljödomstolen ogillade talan i sin helhet och satte ned den fasta avgiften till noll kronor med hänvisning till att va-anläggningen inte ansågs ha uppfyllt sitt ändamål.
MÖD konstaterar inledningsvis att skyldigheten att betala brukningsavgift gäller även för bebyggd fastighet då vattnet är avstängt, eftersom en fastighets nytta av en allmän va-anläggning i första hand består i att anläggningen står till förfogande när behov uppstår. Ett grundläggande krav för betalningsskyldighet är dock att taxan klart och tydligt anger den aktuella betalningsskyldigheten och att beloppen framgår av taxan eller dess bilagor. Vid otydligheter får va-huvudmannen bära ansvaret för oklarheten.
När det gäller den schabloniserade förbrukningsavgiften konstaterar MÖD att taxans bestämmelser i va-taxan inte uttryckligen anger att avgiften avser spillvatten, till skillnad från taxan som uttryckligen reglerar betalningsansvar för spillvatten. Bestämmelserna ansågs därför inte tillräckligt klara och tydliga i ett fall där något vatten inte levereras till fastigheten. Ansvaret för oklarheten fick bäras av va-huvudmannen och överklagandet kunde i denna del inte bifallas.
När det gäller den fasta avgiften konstaterar MÖD att det inte finns några otydligheter i taxan som hindrar ett avgiftsuttag. Ett avgiftsuttag förutsätter dock att anläggningen står till förfogande på ett sådant sätt att fastighetsägaren har faktisk möjlighet att tillgodogöra sig va-tjänsterna. Enligt praxis kan en brukningsavgift jämkas om fastighetsägaren får känna av en någorlunda varaktig och påtaglig minskning av nyttan i förhållande till övriga fastighetsägare, exempelvis vid dolt läckage eller vid vatten med nedsatt kvalitet. Bevisbördan för påståendet om bristande nytta ligger på fastighetsägaren. MÖD bedömde att den åberopade bevisningen, i form av förhör med fastighetsägaren och hans barn om problem med avlopp och översvämningar, inte var tillräcklig för att visa att det funnits brister i den allmänna va-anläggningen under den relevanta tidsperioden. Vittnesuppgifterna avsåg en tidsperiod långt före den aktuella och den ostridiga översvämningen inträffade efter periodens slut. Överklagandet bifölls därför i denna del och fastighetsägaren förpliktades att betala den fasta avgiften.
Domen visar på vikten av tydlighet i va-taxans bestämmelser och att otydligheter går ut över va-huvudmannen. Den bekräftar också att fast avgift för spillvatten kan tas ut även när vattnet är avstängt, men att avgiften kan jämkas om fastighetsägaren kan visa en varaktig och påtaglig minskning av nyttan av anläggningen under den relevanta tidsperioden. Så uppsägningar av va-abonnemang inom verksamhetsområden är inte möjliga!