Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål ÖM 2011-26 prövat om mark- och miljödomstolens handläggning av ett tillståndsmål enligt 11 kap. miljöbalken har försenats i onödan. Frågan i målet är om det var befogat att begära in en tidsplan från vattenmyndigheten för en översyn av miljökvalitetsnormerna innan handläggningen av tillståndsansökan kunde fortsätta. Ett bolag har ansökt om tillstånd att bland annat anlägga ny regleringsdamm och nytt kraftverk samt riva ut befintliga dammar. Ansökan avsåg även tidskritiska dammsäkerhetshöjande åtgärder.
Mark- och miljödomstolen hade med stöd av 22 kap. 13 § miljöbalken inhämtat yttrande från vattenmyndigheten efter att flera myndigheter anfört att miljökvalitetsnormerna för berörda vattenförekomster kunde vara satta på felaktig grund. Vattenmyndigheten meddelade att en normöversyn inte var möjlig för tillfället. Mark- och miljödomstolen begärde då att vattenmyndigheten skulle inkomma med en tidsplan för när nya normer kunde beslutas.
MÖD konstaterar att syftet med 22 kap. 13 § miljöbalken är att yttrande ska inhämtas när gällande normer riskerar att medföra alltför långtgående krav på en enskild verksamhetsutövare. I detta fall hade det inte framkommit att gällande normer ställde orimliga krav på bolaget. Mark- och miljödomstolen hade inte heller närmare redogjort för på vilket sätt de faktiska förhållandena skilde sig från vad som lagts till grund för normerna, eller hur detta påverkade möjligheten att bestämma rimliga och ändamålsenliga miljövillkor. MÖD understryker att enbart den omständigheten att miljökvalitetsnormerna kan vara felaktiga inte är tillräckligt för att skyldigheten att inhämta yttrande ska inträda. Domstolen framhåller också att vattenmyndighetens skyldighet att avge yttranden enligt bestämmelsen varken är beroende av eller får hindras av den normöversyn som sker enligt den nationella planen för omprövning av vattenkraften
MÖD upphäver mark- och miljödomstolens handläggningsbeslut och förklarar att handläggningen av målet ska återupptas.
Domen ger vägledning när det kommer till begäran om yttranden från Vattenmyndigheten och deras hantering. Enbart det faktum att en miljökvalitetsnorm kan tänkas vara fel är inte tillräckligt för ett yttrande utan det måste också påverka möjligheten att ställa rimliga villkor, vilket jag tycker är rimligt.
En annan intressant fråga är möjligheten att överklaga handläggningsbeslut av domstolen som riskerar att fördröja handläggningen såsom beviljande av anstånd såsom i det här fallet. Det är ovanligt. Antagligen för att handläggningen av ett överklagande i de flesta fall tar lika lång tid som anståndet.