Reformering av avfallslagstiftningen – vad innebär det i praktiken? 

Den 1 juli 2026 träder flera förändringar i avfallslagstiftningen i kraft genom proposition 2025/26:108 Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning. Förändringarna innebär bland annat ett helt nytt 15 kap. miljöbalken med tydligare ansvarsfördelning mellan aktörer, krav på kontroll vid överlämning av avfall och ett undantag för icke-förorenade schaktmassor. Nedan sammanfattar vi de viktigaste förändringarna och vad de innebär för dig som verksamhetsutövare, konsult eller myndighet. 

Nytt 15 kap. miljöbalken 

Det befintliga 15 kap. miljöbalken ersätts av ett nytt kapitel. Mycket av det befintliga regelverket bevaras i sin ursprungliga form, men det tillkommer nya paragrafer och omstruktureringar. Har du mallar eller rutiner som hänvisar till specifika paragrafer i 15 kap. behöver dessa ses över.

Tydligare ansvarsfördelning 

En central del av förändringarna handlar om att tydliggöra ansvaret för avfall. Lagstiftningen definierar nu aktörer med tydliga roller: avfallsproducent, avfallsinnehavare, samt handlare och mäklare. Även kommunens ansvar för hantering av viss avfall förtydligas. 

En avfallsproducent är den som producerar avfall eller den som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning. En avfallsinnehavare är en avfallsproducent eller en fysisk eller juridisk person som har avfall i sin besittning. 

Ansvaret för all hantering av avfall innebär att den ansvarige ska se till att avfallet hanteras i enlighet med miljöbalkens krav, att avfallshierarkin följs vid valet av behandlingsmetod och att den ansvarige står för kostnaderna för all hantering av avfallet. 

En viktig princip är att det miljörättsliga ansvaret inte kan avtalas bort. Däremot kan ansvaret för kostnaderna regleras genom avtal. Det innebär att avtalskonstruktioner kring avfallshantering behöver ses över i ljuset av den nya lagstiftningen. 

Krav på kontroll vid överlämning 

Avfall får bara lämnas vidare efter kontroll av mottagaren. Kontrollen ska omfatta vad som skäligen kan begäras. Av förarbetena framgår att det inte finns någon definition av vad skäligen kan begäras utan det får avgöras från fall till fall. Det nämns att verksamhetsutövaren som överlåter avfall åtminstone måste kontrollera att mottagaren har nödvändiga tillstånd eller anmälningar. Finns det något som indikerar att allt inte står rätt till kan det krävas ytterligare kontroller. Vid transport ska både transportör och mottagare kontrolleras. Kravet på kontroll gäller även handlare och mäklare som säljer avfall. Undantag finns om avfallet lämnas till kommunen eller kommunens utpekade entreprenör. 

När övergår ansvaret? 

Ansvaret för avfallet övergår till den nya innehavaren när kontroll har gjorts och avfallet har lämnats över. Om den som lämnar ifrån sig avfallet anlitar en transportör övergår ansvaret först när avfallet når den nya avfallsinnehavaren. Om den nya innehavaren anlitar en transportör övergår ansvaret redan när transportören har hämtat avfallet. 

Om kontroll saknas ansvarar dock både den tidigare och den nya avfallsinnehavaren för avfallet. Kontrollen bör dokumenteras så att man kan bevisa att en sådan gjorts om problem uppstår med avfallsmottagaren. I praktiken innebär det att verksamhetsutövare bör se över sina rutiner och säkerställa att det finns dokumentation som visar att kontrollen har genomförts. 

Ansvaret för hantering av avfall upphör när avfallet är fullständigt behandlat och alla nödvändiga åtgärder har vidtagits, så att avfallet har upphört att vara avfall eller inget avfall återstår. 

Undantag för icke-förorenade schaktmassor 

Lagstiftningen inför ett undantag från avfallsreglerna för icke-förorenade schaktmassor. Undantaget gäller avfall som utgörs av icke-förorenad jord och annat naturligt förekommande material som har producerats i samband med byggnads- eller anläggningsarbeten. Tillverkat eller bearbetat material såsom betong och trä omfattas inte. 

Undantaget är tillämpligt om materialet används i sitt naturliga tillstånd, för byggnads- eller anläggningsändamål, på den plats där arbetena utfördes och på ett sätt som inte skadar eller innebär olägenhet för människors hälsa eller miljön. Samtliga villkor måste vara uppfyllda. 

Begreppet “den plats där arbetena utfördes” avser enligt förarbetena ett projektområde och ska inte tolkas alltför snävt. Det kan exempelvis vara en längre vägsträcka i ett infrastrukturprojekt. Massor som flyttas till en plats utan geografisk koppling till projektet omfattas dock inte av undantaget. Det behöver inte vara samma verksamhetsutövare som gräver ut massorna som den som använder dem. 

Ren uppläggning av material utan byggnads- eller anläggningsändamål omfattas inte heller av undantaget. Inte heller material som inte är lämpligt för konstruktion. 

Det fjärde villkoret, att användningen inte ska skada människors hälsa eller miljön, är värt att uppmärksamma särskilt. Även naturligt förekommande material kan ha förhöjda halter av exempelvis arsenik eller sulfid, vilket kan innebära att olägenheter uppkommer beroende på hur massorna används. Det innebär att det inte enbart är massornas innehåll som avgör om undantaget är tillämpligt, utan även hur de används och vilka skyddsåtgärder som vidtas. Vidtas tillräckliga skyddsåtgärder kan undantaget vara tillämpligt även för massor med naturligt förhöjda halter. 

Det är verksamhetsutövarens ansvar att visa att undantaget är tillämpligt. 

Övriga förändringar 

Utöver ovanstående inför lagstiftningen ytterligare förändringar. Kravet på säkerhet för staten, kommuner, regioner och kommunalförbund tas bort för deponier. Verksamheter som redan har ställd säkerhet kan ansöka om att få den upphävd. Tillsynen av kommunal avfallshantering flyttas bort från kommunerna, så att kommunerna inte längre ska utöva tillsyn över sin egen verksamhet. 

Avfallsproducenterna får utökat ansvar för förbrukat matfett, kommunalt avfall i detaljhandeln samt förbrukat kontorspapper och returpapper. I vissa fall får kommunerna sekundärt ansvar. Det införs också krav på avfallsplaner för kommuner och krav på särredovisning av kostnaderna för avfallshanteringen. 

Ikraftträdande 

De flesta förändringarna träder i kraft den 1 juli 2026. Det finns övergångsbestämmelser för bland annat dumpning och avfallsplaner. Kraven på avfallsplaner har ett senare ikraftträdandedatum.