Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål M 16146-24 prövat en ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till fortsatt och utökad produktion vid ett blysmältverks återvinningsanläggning i Landskrona kommun.
Frågan i målet är hur villkoren för utsläpp till luft ska utformas, dels om tillståndet ska förenas med ett särskilt villkor för punktutsläpp av bly, dels om begränsningsvärdena för stofthalter ska skärpas. Mark- och miljödomstolen hade lämnat tillstånd till en produktion av maximalt 65 000 ton bly och blylegeringar per år och förenat tillståndet med villkor om stofthalter, medan mängden punktutsläpp av bly hanterades genom ett åtagande inom ramen för det allmänna villkoret. Landskrona kommun överklagade och yrkade ett särskilt villkor om maximalt 13 kg bly per år samt skärpta haltvillkor för stoft.
MÖD konstaterar att det för stora verksamheter med betydande utsläpp är lämpligt att totala utsläppsmängder regleras i särskilt villkor, både för att möjliggöra effektiv tillsyn och för att synliggöra utsläppen. Eftersom det är fråga om en stor verksamhet med betydande utsläpp av bly som är ett ämne med allvarliga risker för människors hälsa och miljön, fanns starka skäl att reglera de totala punktutsläppen i ett särskilt villkor.
Vid bestämmandet av nivån beaktade MÖD att den tillståndsgivna produktionsmängden inte överklagats och att domstolen därför inte kan bestämma villkor som förhindrar verksamhetsutövaren från att utöka sin verksamhet enligt tillståndet. Bolagets uppgifter om utsläpp på 14,2 respektive 16 kg under 2023 och 2024 talade för att den yrkade utsläppsmängden inte kunde innehållas med befintlig reningsteknik. Med hänsyn till att villkoret är straffsanktionerat fastställdes begränsningsvärdet till 25 kg per år.
När det gäller stofthalter från blyproduktionen (villkor 2) fann MÖD att begränsningsvärdet redan var så lågt som den ackrediterade mätmetoden medger. Beträffande stoft från breakern (villkor 3) konstaterade MÖD att det var mättekniskt möjligt att kontrollera ett lägre värde och att den fastställda stofthalten låg väl högt i förhållande till uppmätta värden. Villkoret kompletterades därför med ett årsmedelvärde om 2,5 mg/Nm³, medan begränsningsvärdet om 5 mg/Nm³ behölls för att ge utrymme för enstaka förhöjda värden.
Det är relativt vanligt att det framförs krav på villkor som begränsar tillståndets omfattning under tillståndsprövningar. I det aktuella fallet var MÖD förhindrad processuellt att sätta villkoret så lågt att det skulle begränsa tillståndets omfattning. För verksamhetsutövare är det alltid väsentligt att analysera om villkoren som föreslås under en tillståndsprövning är möjliga att kontrollera i praktiken och vilka konsekvenser de kan få för verksamheten. I det aktuella fallet ville man även ha villkor som var under detektionsgränsen för den ackrediterade mätmetoden. Sådana villkor är inte möjliga att följa upp eller bedöma konsekvenserna av. Därför är det viktigt att i varje steg av en tillståndsprövning att analysera konsekvenserna av föreslagna villkor och lyfta upp oacceptabla konsekvenser.