Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål M 14724-24 prövat ett föreläggande om att utföra fördjupade undersökningar inom ett före detta industriområde inklusive en deponi i Gullspångs kommun.
Frågan i målet är dels om bolaget har ett efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, dels om det finns skäl att jämka ansvaret enligt 10 kap. 4 § miljöbalken. Bakgrunden är att ett bolag bedrev ståltillverkning på platsen mellan 1908 och 1985. Efter konkursen förvärvade ett annat bolag konkursboets inkråm och bedrev under drygt ett år en betydligt mindre omfattande verksamhet, delvis av samma art. Genom en kedja av bolagsfusioner har ansvaret övergått till det bolag som föreläggandet riktas mot. Länsstyrelsen förelade bolaget att utföra fördjupade undersökningar till en uppskattad kostnad om cirka två miljoner kronor. Mark- och miljödomstolen upphävde föreläggandet med motiveringen att bolagets bidrag till föroreningen var närmast försumbart och att det slutliga avhjälpandeansvaret kunde förväntas bli föremål för högst avsevärd jämkning.
MÖD bedömer att bolaget genom inkråmsförvärvet är att anse som verksamhetsutövare avseende tidigare bedriven verksamhet. Att bolaget till viss del även bedrev samma verksamhet vidare, om än i betydligt mindre omfattning, stärker den bedömningen. Att det kan finnas flera ansvariga verksamhetsutövare påverkar inte bedömningen.
Beträffande jämkningsfrågan konstaterar MÖD att skälighetsavvägningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken ska göras i två steg: först utreds vilka avhjälpandeåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt, därefter bedöms ansvarets omfattning. Det aktuella föreläggandet avser just att utreda vilka åtgärder som behövs, dvs det innebär inte ett åläggande att stå för kostnaderna för eventuella efterbehandlingsåtgärder. Av praxis framgår att det sällan är motiverat att jämka ansvaret i undersökningsskedet. MÖD konstaterar att det i nuläget inte kan uteslutas att bolaget kan komma att bära ett ansvar för avhjälpandekostnaderna och att den slutliga skälighetsavvägningen får anstå till dess det utretts vilka åtgärder som behövs. Föreläggandet ansågs inte alltför betungande. Mark- och miljödomstolens dom ändrades och länsstyrelsens föreläggande fastställdes.
Domen bekräftar att det sällan är motiverat att jämka undersökningsansvaret och att den som genom inkråmsförvärv övertagit en verksamhet kan föreläggas att utreda föroreningssituationen, även om den egna verksamheten varit av begränsad omfattning. Ansvaret för eventuella föroreningar är viktigt att beakta vid ikråmsförvärv av t.ex. konkursbon.