En granskning från Riksrevisionen ”Tillgången till kommunalt vatten och avlopp – statens insatser för allmänna vattentjänster” riktar kritik mot brist på statlig styrning av va. Granskningen visar på omfattande brister i statens arbete med att säkerställa att kommunerna tillhandahåller säkra vatten- och avloppslösningar. Kommunerna bär ansvaret för att erbjuda allmänna vattentjänster vid behov enligt lagen om allmänna vattentjänster, men staten har, enligt granskningen, inte lyckats agera på kända risker. Istället för att säkerställa underhåll och förnyelse av den kommunala va-infrastrukturen har regeringens fokus legat på att utvidga tjänster till nya områden. Detta har lett till att viktiga frågor om underhåll hamnat i skymundan, samtidigt som den statliga tillsynen – huvudsakligen reaktiv och baserad på anmälningar från fastighetsägare – inte omfattar hela ansvarsområdet, dvs även att se till att nuvarande anläggningar underhålls och förnyas. Det har gjort ett antal utredningar inom området som inte har lett till åtgärder.
Riksrevisionen pekar även på att tillsynen från länsstyrelserna är både begränsad och ineffektiv. Myndigheterna har inte fått tillräckligt med statlig vägledning, vilket medfört att ansvaret för att följa upp kommunala vattentjänstplaner i praktiken överlåtits till Svenskt Vatten. Detta har lett till att intentionerna med lagstiftningen riskerar att inte uppfyllas, då det saknas en tydlig statlig styrning.
Riksrevisionen lämnar en rad rekommendationer till regeringen, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Bland annat bör statliga myndigheter få i uppdrag att fördjupa sin samverkan, säkerställa att tillsynen omfattar hela kommunens ansvar – inklusive underhåll och förnyelse – samt att tydligare vägledning ges vid implementeringen av vattentjänstlagen och de krav den ställer på kommunerna.
Jag tycker att diskussionen om omfattningen av det statliga tillsynsansvaret och brist på statlig styrning av va är intressant. Jag har sett många beslut om att inrätta verksamhetsområden men inget beslut om att åtgärda brister i nuvarande verksamhetsområden. Med tanke på att förnyelsetakten inte motsvarar behovet finns det ett stort arbetsområde här om man hade använt tillsynen till att driva underhåll på samma sätt som man driver frågan om beslut om nya verksamhetsområden.
