Nationell handlingsplan för PFAS – vad innebär den i praktiken? 

Den 23 juli 2026 beslutade regeringen om en nationell handlingsplan för PFAS. Planen tar ett samlat grepp om de utmaningar som PFAS-föroreningar medför och innehåller åtgärder inom sex fokusområden. För verksamhetsutövare, VA-huvudmän, fastighetsägare och kommuner som berörs av PFAS-problematiken finns det flera delar som är värda att ha koll på. 

Kartläggning av PFAS i avlopp och avfall 

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att kartlägga hur PFAS kommer in i och sprids via avloppssystemen, med årliga delredovisningar fram till 2029. En del av uppdraget handlar specifikt om att identifiera åtgärder som minskar spridningen via avloppsvatten och avloppsslam. Belastningen är delvis kartlagd men stora delar återstår. 

Naturvårdsverket har också fått i uppdrag att sammanställa information om PFAS i avfallsströmmar, inklusive utmaningar kopplade till hantering av schaktmassor med PFAS-föroreningar. Uppdraget ska slutredovisas i oktober 2028. Det är en fråga som berör alla som hanterar massor i sin verksamhet. 

Förorenade områden och ansvarsutredningar 

Det här är den del av handlingsplanen som troligen berör flest av Paneos kunder. Antalet potentiella PFAS-förorenade områden har ökat kraftigt och uppgick i januari 2026 till cirka 22 000. Regeringen har tillfört 85 miljoner kronor till saneringsanslaget för att fortsätta arbetet med att minska spridningen. Anslaget kan bland annat användas för bidrag till inventering och ansvarsutredningar för PFAS-förorenade områden, särskilt i komplicerade ärenden eller där ansvarsutredningarna annars riskerar att utebli. 

Det pågående regeringsuppdraget om PFAS-förorenade områden (RUPFO) löper under perioden 2022–2027 med Naturvårdsverket som huvudansvarig. Uppdraget omfattar bland annat kartläggning av förorenade områden i dialog med länsstyrelserna, utveckling av enhetlig tillsynsvägledning och förslag på samhällsekonomiskt effektiv hantering. 

Handlingsplanen aviserar också att en nationell tillsynskampanj inleds under 2026–2027 med fokus på brandövningsplatser där spridning av PFAS riskerar att förorena vattentäkter eller andra känsliga objekt. 

Principen om att förorenaren betalar 

En intressant del av handlingsplanen rör frågan om ansvar. Regeringen konstaterar att den utbredda användningen av PFAS gör det svårt att identifiera ansvariga för spridning från lokala punktkällor, till skillnad från den diffusa spridningen. De flesta aktörer som säljer eller använder produkter som innehåller PFAS kan inte förväntas bidra till att täcka de kostnader som användningen orsakar i miljön. Ansvaret riskerar i praktiken att falla på större verksamhetsutövare trots att de inte ensamma orsakat föroreningarna. Där det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare kan staten behöva bekosta nödvändiga åtgärder. 

Regeringen har beslutat att tillsätta en utredning om ekonomiska styrmedel för att främja utfasning och minska spridning av PFAS. Utredningen ska redovisas senast i november 2027. Det återstår att se vad det leder till, men frågan om vem som ska betala för PFAS-saneringarna är en av de mest komplexa i föroreningsrätten just nu. 

Sverige ska gå före EU med nationellt förbud 

Regeringen har remitterat ett förslag om nationellt förbud mot PFAS i kläder, skor, impregneringsmedel, kosmetiska produkter, köksredskap och skidvalla. Förbudet föreslås träda i kraft den 1 januari 2028. Från den 12 augusti 2026 gäller dessutom EU:s förpackningsförordning som begränsar PFAS i livsmedelsförpackningar. 

Teknikutveckling och sanering 

Statens geotekniska institut har fått ett förlängt uppdrag att under perioden 2026–2030 arbeta med forskning och kunskapsspridning kring undersökning och åtgärder av PFAS-förorenade områden. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett beställarnätverk för att upphandla och testa ny teknik inom sanering, med redovisning i februari 2027. 

Vad innebär detta i praktiken? 

Handlingsplanen är bred och det pågår mycket parallellt. För den som arbetar med förorenade områden är det positivt att det tillförs resurser till ansvarsutredningar och att tillsynsvägledningen ska bli mer enhetlig. Att antalet potentiella PFAS-förorenade områden nu uppgår till 22 000 visar att behovet av ansvarsutredningar kommer att öka. 

Den nationella tillsynskampanjen som riktas mot brandövningsplatser innebär att kommunala räddningstjänster och fastighetsägare bör förbereda sig på ökad tillsyn. För VA-huvudmän innebär kartläggningsuppdragen att det kommer att ställas krav på ökad kunskap om PFAS i avloppssystemen. 

Det som är mest intressant ur ett juridiskt perspektiv är regeringens erkännande av att principen om att förorenaren betalar inte fungerar tillräckligt bra för PFAS. Det är en fråga som jag tror kommer att bli allt viktigare framöver och som kan leda till nya styrmedel som påverkar verksamhetsutövare på ett sätt vi inte fullt ut kan förutse i dag. Utredningen om ekonomiska styrmedel som ska redovisas i november 2027 blir viktig att följa.