Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål M 11535-25 prövat villkoren för en bergtäkt inom en samebys vinterbetesmarker i Bjurholms kommun.
Frågan i målet är om mark- och miljödomstolens krav på skriftlig överenskommelse med berörd sameby för att bedriva täktverksamhet under perioden oktober–april är en tillåten begränsning, och i övrigt hur verksamheten ska regleras till skydd för rennäringen. Bolaget hade fått tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet men begränsat till perioden 1 maj–30 september. Under övrig tid fick verksamheten bedrivas endast om bolaget tecknade en skriftlig överenskommelse med samebyn. Bolaget överklagade och anförde att begränsningen gör verksamheten ekonomiskt ohållbar och att det i praktiken inte är möjligt att planera produktionen när den är beroende av samebyns samtycke. Samebyn motsatte sig ändring.
MÖD konstaterar att rennäringen omfattas av miljöbalkens hänsynsregler och att det är möjligt att föreskriva försiktighetsmått till skydd för renskötseln. Domstolen konstaterar dock att kravet på skriftlig överenskommelse innebär att frågan om den tillståndssökta verksamheten kan bedrivas utan att komma i konflikt med rennäringen har överlämnats till parterna, vilket inte är möjligt. Det är tillståndsmyndighetens uppgift att bedöma om en verksamhet är tillåtlig. Kravet på överenskommelse ska därför utgå ur tillståndet.
MÖD bedömer att den ansökta verksamheten är tillåtlig om den bedrivs i huvudsak på det sätt som bolaget beskrivit. Domstolen inför ett samrådsvillkor som innebär att bolaget ska samråda med berörd sameby om verksamhetens bedrivande under perioden oktober–april, i syfte att hitta lämpliga skyddsåtgärder och anpassa verksamheten utifrån aktuella omständigheter. Samråd behöver dock bara hållas om behov av det framkommit i kontakt med samebyn. Domstolen inför även ett villkor om att sprängning under perioden oktober–april, när renar befinner sig i området, endast får ske efter skriftligt medgivande från samebyn. MÖD ändrar även villkoren för arbetstider och buller i enlighet med bolagets yrkande.
Avgörandet tydliggör att en tillståndsmyndighet inte kan överlåta bedömningen av en verksamhets tillåtlighet till parterna genom att kräva en överenskommelse som förutsättning för att bedriva verksamheten. Det är domstolens uppgift att göra den bedömningen och reglera verksamheten genom villkor. Det är också en dålig lösning i praktiken där en motpart får en vetorätt över hur den ansöka verksamheten ska bedrivas. Domen visar också att om en motpart framför invändningar mot delar av verksamheten behöver de också visa att så är fallet.
Texten här är allmän information om det miljörättsliga läget vid publicering, inte juridisk rådgivning. De beskriver hur regler och processer fungerar i generella termer och tar inte hänsyn till omständigheterna i ditt specifika ärende. Kontakta oss på Paneo för en bedömning av din specifika situation.
Om Paneo
Paneo är en miljöjuridisk byrå som drivs av miljöjurist Paulina Rautio, specialiserad på förorenade områden, tillståndsprövningar, tillsyn och VA-juridik. Paneo agerar juridisk rådgivare för kommersiella fastighetsägare, kommuner, VA-huvudmän och industrier i hela Sverige.
Följ oss gärna på LinkedIn för senaste nytt inom miljöjuridik :