Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål M 12204-25 prövat ett föreläggande om kompletterande undersökning avseende arsenik och alifater på en fastighet inom Visby vattenskyddsområde.
Frågan i målet är om det föreligger en föroreningsskada i den mening som avses i 10 kap. 1 § miljöbalken och om det är skäligt att förelägga bolaget att utreda förekomsten av både alifater och arsenik. Bakgrunden är att bolaget bedrivit asfalttillverkning på fastigheten under lång tid och avvecklade verksamheten 2021. Oljeföroreningar åtgärdades genom schaktsanering 2022. Kompletterande grundvattenprovtagning 2023 visade dock på höga till mycket höga halter av alifater i två grundvattenrör samt mycket höga halter av arsenik i ett rör intill ett kemikalieförråd. Tillsynsmyndigheten förelade bolaget att genomföra ytterligare undersökning. Mark- och miljödomstolen upphävde föreläggandet med motiveringen att föroreningssituationen var tillräckligt utredd och att det inte förelåg någon föroreningsskada.
MÖD gör en annan bedömning. Domstolen konstaterar att grundvattenproverna genomgående visat på höga halter av alifater, att ovanligt stor nederbörd inför ett provtagningstillfälle gör det svårt att bedöma om resultaten var representativa och att schaktområdet återfyllts med massor som innehöll halter över riktvärden för känslig markanvändning. Eftersom fastigheten ligger inom primär skyddszon för Visby vattenskyddsområde är det särskilt viktigt att utreda om spridningen är mer än lokal. Provtagning ska därför ske i sådan omfattning att risk för spridning utanför det tidigare verksamhetsområdet för asfaltverket kan bedömas.
Beträffande arsenik konstaterar MÖD att bolaget är den enda verksamhetsutövaren på fastigheten och att arsenik påträffats vid bolagets kemikalieförråd, vilket talar emot uppgiften att arsenik inte hanterats inom verksamheten. Utredningen ger heller inte stöd för att det skulle finnas någon annan verksamhetsutövare, varken geografiskt eller historiskt, vars åtgärderarsenikföroreningen kan bero på. Bolaget har inte visat att föroreningen beror på andra verksamhetsutövare. MÖD fastställer föreläggandet.
Domen bekräftar att bevisbördan för att föroreningen beror på andra verksamhetsutövare ligger på den som föreläggs, vilket är anledningen till att det är viktigt att som verksamhetsutövare även titta på andra verksamhetsutövare som bedrivit verksamhet på platsen. Att ett ämne inte ingår i den normala produktionen räcker inte för att undgå utredningsansvar om föroreningen påträffas inom det egna verksamhetsområdet och någon annan förklaring inte kan visas.