HaV:s förslag om nya prövningsnivåer för vattenverksamheter – risk för ökad belastning och nya gränsdragningsfrågor 

Havs- och vattenmyndigheten har lämnat förslag på en ny struktur för prövning av vattenverksamheter. Ambitionen är att skapa ett mer ändamålsenligt system genom att dela in verksamheterna i olika prövningsnivåer, där graden av miljörisk ska avgöra hur omfattande processen blir.

Frågorna är nu ute på remiss inom ramen för myndighetens regeringsuppdrag. Synpunkter efterfrågas på om nuvarande definitioner av vattenverksamhet och huvudregeln om tillståndsplikt kan behållas samt på vilka vattenverksamheter som framöver ska vara tillstånds-, gransknings- respektive anmälningspliktiga. Sista dag för yttrande är den 6 november 2026.    

Förslaget innehåller flera intressanta förändringar, men väcker samtidigt frågor om hur det kommer att fungera i praktiken och vilka konsekvenser det kan få för såväl verksamhetsutövare som myndigheter. 

Fler verksamheter riskerar att omfattas av prövning 

En effekt som inte bör underskattas är att fler verksamheter kan komma att dras in i prövningssystemet med anledning av enligt förslaget blir majoriteten av de vattenverksamheter som idag är tillståndspliktiga granskningspliktiga. 

Det gäller även äldre vattenverksamheter som aldrig tillståndsprövats enligt dagens regelverk men som bedrivits lagligen under tidigare vattenlagstiftning. Idag finns det ett undantag från anmälan eller tillstånd för verksamheter i 11 kap. 12 § miljöbalken om de inte bedöms påverka allmänna eller enskilda intressen. Detta undantag kvarstår i förslaget endast för anmälningspliktiga intressen. Om dessa verksamheter i större utsträckning omfattas av de nya reglerna kan antalet ärenden öka betydligt eftersom det enligt Havs- och vattenmyndigheten finns ca 10 000 dammar utan tillstånd. Det finns också ett antal kommunala dricksvattentäkter som tillämpar undantagsregeln.  

Detta aktualiserar en grundläggande fråga: är syftet att effektivisera prövningen av nya verksamheter, eller riskerar reformen samtidigt att skapa ett omfattande behov av att hantera äldre anläggningar och verksamheter som hittills legat utanför systemet? Den kapaciteten finns inte idag i systemet, varken hos prövningsmyndigheter, remissmyndigheter eller konsulter. 

Belastningen på myndigheter och domstolar kan öka 

Förslaget bygger i flera delar på individuella bedömningar av om en verksamhet kan antas medföra betydande miljöpåverkan. 

Det innebär att mycket av avgränsningen mellan olika prövningsnivåer i praktiken kommer att ske från fall till fall. För verksamhetsutövarna kan detta skapa osäkerhet, samtidigt som det ställer höga krav på den kommande miljöprövningsmyndigheten som föreslås hantera dessa. 

Frågan är om detta verkligen leder till effektivare processer. Risken finns snarare att ett stort antal verksamheter hamnar i ett mellanläge där omfattningen av prövningen måste utredas innan man ens vet vilken prövningsnivå som är aktuell. 

Vissa verksamheter framstår som svåra att placera på lägre prövningsnivåer 

För flera av de verksamhetstyper som omfattas av förslaget uppkommer frågan om det verkligen är ändamålsenligt att utgå från att betydande miljöpåverkan måste bedömas i varje enskilt fall. 

Det gäller exempelvis muddring, mineralutvinning och vissa dammverksamheter. Dessa åtgärder är ofta förknippade med betydande påverkan på vattenmiljöer, naturvärden och andra intressen. Om sådana verksamheter i stor utsträckning kräver individuella bedömningar riskerar mycket av den administrativa belastningen att flyttas från lagstiftningsnivån till handläggningen av enskilda ärenden. 

Grundvattenfrågorna förtjänar särskild uppmärksamhet 

Förslaget väcker också frågor om synen på grundvattenuttag. Beroende på var grundvattenuttaget sker kan en felaktig bedömning få långtgående konsekvenser för omgivningen. Påverkan på byggnationer, närliggande brunnar, våtmarker eller andra vattenberoende miljöer kan vara komplexa och kräva omfattande utredningar för att kunna bedömas. Det behövs nog fler nivåer för prövning av grundvattenuttag. 

Det finns därför anledning att noggrant analysera om balansen mellan effektiv prövning, tillräckligt beslutsunderlag och påverkan på enskilda blivit den rätta. 

Risk för fler gränsdragningsfrågor 

Ett återkommande tema i förslaget är att flera verksamhetsbeskrivningar lämnar utrymme för tolkning. 

Exempelvis är det oklart hur regleringen av vattenledningar ska förhålla sig till befintliga bestämmelser om anmälningspliktig nedläggning av ledning. Begrepp som “långa avstånd” lämnar dessutom utrymme för tolkning, vilket riskerar att skapa osäkerhet för verksamhetsutövare. Ju fler sådana tolkningsfrågor som uppstår, desto större blir risken att de effektiviseringsvinster som eftersträvas äts upp av nya utredningar och diskussioner om rätt prövningsnivå. 

Ett viktigt reformarbete – men flera frågor återstår 

Ambitionen att skapa ett mer proportionerligt och effektivt system för vattenverksamheter är välkommen. Samtidigt framstår flera av de föreslagna gränsdragningarna som svåra, och det finns en risk att reformen leder till fler bedömningar, fler tolkningsfrågor och fler ärenden än vad som idag förutses. Havs- och vattenmyndigheten behöver ta fram ett förslag som är mer verklighetsanpassat.