Naturvårdsverket har lämnat sitt förslag till regeringen om hur EU:s reviderade avloppsdirektiv ska införas i svensk rätt. Förslaget innebär ändringar i bland annat miljöbalken och lagen om allmänna vattentjänster (LAV), samt två helt nya förordningar – en om avloppsvatten från tätbebyggelse och en om producentansvar. Förslaget är ute på remiss med sista svarsdag den 30 juni 2026. Här sammanfattar vi de viktigaste förslagen och vad de innebär i praktiken.
Nya definitioner i förslaget
Förslaget innehåller en rad nya definitioner som är hämtade direkt från EU-direktivet. Bland de viktigaste finns:
Avloppsvatten från tätbebyggelse definieras som hushållsspillvatten – det vill säga avloppsvatten från bostäder, serviceinrättningar och institutioner – samt blandningar av hushållsspillvatten med dagvatten eller icke-hushållsspillvatten. Icke-hushållsspillvatten är avloppsvatten från lokaler som används för yrkesmässig, industriell eller annan kommersiell verksamhet.
Avloppstätort definieras som ett område där befolkningen och den ekonomiska verksamheten, uttryckt i personekvivalenter (PE), är tillräckligt koncentrerad för att avloppsvatten ska kunna samlas upp och ledas till ett eller flera avloppsreningsverk eller till en slutlig utsläppspunkt. Naturvårdsverket ska ta fram förslag på avloppstätorter, och ett nationellt register ska upprättas för avloppstätorter med 1 000 PE eller mer.
Maximal genomsnittlig veckobelastning (max GVB) är en ny definition som föreslås för att beskriva belastningen på en avloppstätort eller ett avloppsreningsverk. Den definieras som den maximala genomsnittliga veckobelastningen som genereras i avloppstätorten eller tillförs avloppsreningsverket under året, utan hänsyn till exceptionella vädersituationer såsom kraftig nederbörd. Denna kommer även att användas i miljöprövningsförordningen. Exempelvis föreslås tillståndsplikt för avloppsreningsverk som tar emot avloppsvatten från en avloppstätort med 2 000 PE eller mer, räknat som max GVB.
Avloppsreningsverk ersätter det nuvarande begreppet avloppsreningsanläggning för att bättre stämma överens med EU-direktivets terminologi. Begreppet avgränsas till att avse anläggningen för behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse, vilket innebär att ledningsnätet inte ingår i definitionen.
Krav på ledningsnät och anslutning
Förslaget innebär att alla källor för hushållsspillvatten i en avloppstätort med en belastning på 1 000 PE eller mer ska avledas via ledningsnät. Frågan om huruvida detta är kommunens ansvar avgörs även fortsättningsvis utifrån 6 § lagen om allmänna vattentjänster. Finns det ett behov av allmän vatten och avlopp ska kommunen besluta om verksamhetsområde. I de fall det inte är kommunalt ansvar är det fastighetsägarens ansvar att omhänderta avloppsvattnet via ledningsnät eller individuellt system.
Förslaget förtydligar också att när en förbindelsepunkt har bestämts ska fastighetsägaren ansvara för att ansluta sitt avlopp till det allmänna ledningsnätet, vilket kan ses som en striktare hållning jämfört med dagens reglering.
Undantag från kravet på ledningsnät kan medges för individuella system under vissa förutsättningar, exempelvis att anslutning inte medför någon fördel för miljön eller människors hälsa, att det inte är tekniskt genomförbart eller att det medför oskäliga kostnader. En viktig förutsättning är dock att det individuella systemet ska utformas, drivas och underhållas så att det ger motsvarande skydd för människors hälsa och miljön som sekundär eller tertiär rening. Begreppet individuella system har inte definierats närmare i förslaget och kan innefatta exempelvis privatägda ledningsnät.
Reningskrav i avloppsdirektivet: sekundär, tertiär och kvartär rening
Förslaget inför nya definitioner för reningsnivåer i enlighet med direktivet.
Sekundär rening innebär rening av avloppsvatten genom en process som involverar biologisk rening med sekundär sedimentering, eller annan process som reducerar nedbrytbart organiskt material. Begränsningsvärden anges för BOD5 eller BOD7, samt COD eller TOC.
Tertiär rening innebär rening som reducerar kväve, fosfor eller båda. Begränsningsvärden anges som högsta koncentration eller minsta procentuella reduktion i årsmedelsvärde för totalfosfor och totalkväve. Naturvårdsverket bedömer att de svenska reningsverken klarar kraven för fosfor, men att kvävekraven kommer att leda till behov av utbyggnad av kväverening vid relativt många avloppsreningsverk. Kraven på tertiär rening av kväve ska gälla från den 1 januari 2033 för avloppsreningsverk i de ytvattenförekomster som kommer att framgå av förordningen.
Kvartär rening innebär rening genom en process som reducerar ett brett spektrum av mikroföroreningar. Kravet är en minsta procentuell reduktion om 80 procent i förhållande till inflödet. Kraven på kvartär rening ska gälla från den 1 januari 2033 för de avloppsreningsverk som bedöms behöva det, baserat på storlek och risker kopplade till påverkan på ytvattenförekomster.
Mot bakgrund av de nya reningskraven och de tidsfrister som följer av direktivet kan det finnas anledning för verksamhetsutövare som berörs att påbörja planering av nödvändiga tillståndsprövningar i god tid, då sådana processer erfarenhetsmässigt tar flera år.
Avloppsplaner: krav, innehåll och tidsfrister
Förslaget inför krav på avloppsplaner. Avloppstätorter med en belastning över 100 000 PE ska ha en avloppsplan klar senast den 31 december 2033. Därutöver ska även vissa riskbaserade avloppstätorter, det vill säga tätorter som Naturvårdsverket bedömer medför risker för människors hälsa och miljön, ta fram avloppsplaner senast den 31 december 2039. Den nedre gränsen för riskbaserade avloppstätorter är 10 000 PE.
Avloppsplanerna ska innehålla en analys av utgångsläget för avrinningsområdet, mål och åtgärder för minskning av föroreningar från bräddning, samt eventuellt en strategisk miljöbedömning. Planerna ska ses över vart sjätte år och uppdateras vid behov. Naturvårdsverket framhåller att mycket av underlaget kan hämtas från andra befintliga planer, exempelvis VA-planer.
Ändrad definition av bräddning
Förslaget innebär en ändring av definitionen av bräddning. I direktivet avser bräddning utsläpp från kombinerade ledningsnät, medan den svenska definitionen i dag omfattar bräddning även från separerade ledningsnät och utsläpp i eller via avloppsreningsverk. Förslaget är att definitionen ändras så att bräddning från kombinerade ledningsnät kan särskiljas från bräddning som sker från separata ledningsnät eller i eller via avloppsreningsverk. VA-huvudmän bör redan nu se över hur bräddningar kategoriseras och rapporteras.
En av de mest uppmärksammade delarna av förslaget är införandet av ett producentansvar för humanläkemedel och kosmetiska produkter. Producentansvaret regleras i en egen förordning och syftar till att finansiera kvartär rening, det vill säga rening av mikroföroreningar. Producenter som släpper produkter på den svenska marknaden ska ansluta sig till en producentansvarsorganisation som tar in avgifter baserat på mängden ämnen i varje produkt och ämnenas farlighet i avloppsvatten.
Producentansvaret ska finansiera 80 procent av kostnaderna för kvartär rening, inklusive investeringskostnader, driftskostnader, förstudier, miljöbedömningar och administrativa kostnader. Finansieringen ska baseras på schabloner, vilket enligt Naturvårdsverket gör det enklare att förutse kostnaderna för alla inblandade parter. Undantag gäller för producenter som sätter mindre än ett ton produkter på marknaden i Sverige, men dessa måste ändå informera Naturvårdsverket om sin verksamhet.
Producentansvarsorganisationerna ska vara igång senast 2029, och ersättning till avloppsreningsverk kan i viss utsträckning betalas retroaktivt.
Miljökvalitetsnormer: undantag vid uppförande eller utbyggnad av avloppsreningsverk
En viktig nyhet i förslaget är möjligheten till undantag från miljökvalitetsnormer vid uppförande eller utbyggnad av avloppsreningsverk. Undantaget gäller om nyttan med avloppsreningsverket inte kan uppnås på andra sätt, på grund av att det inte är tekniskt genomförbart eller att kostnaderna är oproportionerliga. Vid bedömningen av nyttan ska alternativa utsläppspunkter övervägas.
Om ett avloppsreningsverk tillåts med stöd av undantaget ska alla tekniskt genomförbara åtgärder och försiktighetsmatt vidtas för att minimera de negativa effekterna av utsläppen, samt för att mildra konsekvenserna för vattenförekomstens status.
I praktiken innebär detta att verksamhetsutövare som planerar utbyggnad av avloppsreningsverk bör utreda påverkan på berörda ytvattenförekomster redan i ett tidigt skede och identifiera möjliga åtgärder för att minska negativa konsekvenser särskilt om miljökvalitetsnormerna utgör ett problem.
Anslutning av industriverksamheter
Förslaget innehåller även krav på hur anslutning av industriverksamheter till allmänna avloppsreningsverk ska hanteras. Vid avtal om anslutning av icke-hushållsspillvatten ska särskild hänsyn tas till att den tillkommande belastningen inte försämrar recipientens status eller äventyrar uppnåendet av miljökvalitetsnormerna. Anslutningen får inte heller öka belastningen jämfört med om verksamheten hade haft en egen reningsanläggning.
Dessutom ska huvudmannen för ledningsnätet samråda med huvudmannen för avloppsreningsverket innan anslutning godkänns, vilket är särskilt relevant i de fall ledningsnät och reningsverk har olika huvudmän.
Energikartläggning av avloppsreningsverk och ledningsnät
Förslaget inför krav på energikartläggning minst vart fjärde år för avloppsreningsverk med en belastning på 10 000 PE eller mer, samt för anslutna ledningsnät. Deadline för avloppsreningsverk med 100 000 PE eller mer och deras ledningsnät är den 31 december 2028. För reningsverk med mer än 10 000 PE är deadline den 31 december 2032.
Energikartläggningen ska fokusera på att identifiera och utnyttja potentialen för att minska utsläppen av växthusgaser, exempelvis genom biogasproduktion, återvinning och användning av spillvärme via fjärrvärme- eller fjärrkylasystem.
Informationsskyldighet: farliga ämnen, läkemedel och kosmetika i avloppet
Förslaget lägger en informationsskyldighet på verksamhetsutövare för avloppsreningsverk. Informationen ska riktas till abonnenterna och handla om hur farliga ämnen i avloppsvattnet kan förebyggas, konsekvenserna av att spola ned läkemedel eller kosmetika i avloppet, samt hur sådana produkter ska hanteras i kommunens insamlingssystem.
Vad händer nu?
Förslaget är ute på remiss med sista svarsdag den 30 juni 2026. De första delarna av lagstiftningen föreslås träda i kraft den 31 juli 2027, medan övriga krav ska uppfyllas successivt med olika tidsfrister fram till 2045. Verksamheter med större avloppsreningsverk har kortare tidsfrister, medan de som omfattas av riskbaserade krav får längre tid.
Det är viktigt att komma ihåg att detta i nuläget är ett förslag från Naturvårdsverket. Förslaget kan komma att justeras efter remissomgången i vart fall i vissa delar. För VA-huvudmän och kommuner som berörs är det dock klokt att redan nu börja orientera sig i de nya kraven och bedöma vilka konsekvenser de kan få för den egna verksamheten – inte minst med tanke på att tillståndsprövningar och investeringar i ny reningsteknik tar tid att planera och genomföra.
Vill du ha en grundlig genomgång av vad förslaget innebär för just din organisation? Boka en workshop med mig så går vi igenom vilka delar som träffar er, vilka vägval som kan bli aktuella och hur ni kan lägga upp arbetet framåt, inklusive vilka underlag och beslut som kan behöva förberedas.