MÖD avslår ansökan om utökad avfallsåtervinning – bristande utredning om hydrogeologi och PFAS i vattenskyddsområde 

Ändrat: 16 november 2026

MÖD avslår ansökan om utökad avfallsåtervinning – bristande utredning om hydrogeologi och PFAS i vattenskyddsområde 

Frågan i målet M 346-25 är om tillstånd kan meddelas för återvinning av upp till 800 000 ton icke-farligt avfall per år vid en befintlig anläggning i Botkyrka kommun. Verksamhetsområdet är en del av Hanvedsmossen och beläget inom grundvattenförekomsten Pålamalm, som sedan den juni 2026 ingår i vattenskyddsområdet för Haninge kommuns dricksvattentäkt. Bolaget hade sedan tidigare tillstånd att ta emot 290 000 ton inert avfall per år, med giltighetstid till den 1 januari 2029. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd, men efter överklagande av bland annat Länsstyrelsen i Stockholms län och Haninge kommun upphävde MÖD deldomen och avslog ansökan. 

MÖD slog fast att särskilt höga krav bör ställas på lokaliseringsutredningen i en känslig miljö. Domstolen fann bolagets hydrogeologiska undersökningar knapphändiga och PFAS-provtagningen företrädesvis gjord i kanterna av verksamhetsområdet. Bolaget hade åberopat ett sammanhängande tätt lerlager som barriär, men äldre provborrningar visade siltig sand, silt respektive sandig silt under torven. MÖD bedömde att mycket talar för ett hydrauliskt samband mellan Hanvedsmossen och det södra magasinet, där en del av uttagsbrunnarna för råvatten finns, och att det är uppenbart att det finns en risk att förorenat vatten sprids till grundvattenförekomsten och vattentäkten. 

De föreslagna skyddsåtgärderna bedömdes inte tillräckliga. Täta celler innebär visserligen en förtätning av markytan, men grundvattenflödet under förtätningen upphör inte. Bullervallarna, som avses byggas med externa massor i en omfattande mängd, medför ytterligare risker för föroreningsspridning. Domstolen konstaterade att särskilt anläggandet av täta celler och bullervallar sannolikt avsevärt kommer att försvåra en framtida sanering. I fråga om miljökvalitetsnormer fann MÖD underlaget sammantaget så bristfälligt att det inte med tillräcklig säkerhet visade att verksamheten inte försvårar möjligheten att uppfylla normerna. Även beträffande riksintresset Kagghamraån, som i värdeomdömet anses vara den viktigaste ån för havsöringsreproduktion mellan Dalälven och Emån, fann MÖD att mark- och miljödomstolen utgått från felaktiga förutsättningar avseende vattenförlusten och att utredningen inte var tillräcklig. Att bolaget kunde tänka sig 500 000 ton per år ändrade inte bedömningen. 

Det här avgörandet är en viktig påminnelse om att utredningskraven skärps väsentligt när en verksamhet är lokaliserad i ett känsligt område – här ett vattenskyddsområde med befintliga PFAS-föroreningar och koppling till en dricksvattentäkt. Den visar också på problemet när förutsättningarna ändras under en pågående prövning när beslut tas om ett vattenskyddsområde under pågående tillståndsprocess. 

Texten här är allmän information om det miljörättsliga läget vid publicering, inte juridisk rådgivning. De beskriver hur regler och processer fungerar i generella termer och tar inte hänsyn till omständigheterna i ditt specifika ärende. Kontakta oss på Paneo för en bedömning av din specifika situation. 

Om Paneo 
Paneo är en miljöjuridisk byrå som drivs av miljöjurist Paulina Rautio, specialiserad på förorenade områden, tillståndsprövningar, tillsyn och VA-juridik. Paneo agerar juridisk rådgivare för kommersiella fastighetsägare, kommuner, VA-huvudmän och industrier i hela Sverige.  

Följ oss gärna på LinkedIn för senaste nytt inom miljöjuridik:  

Registrera dig för Paneos kunskapsbrev